Började gå igenom kameran och alla bilder som jag och Moltas samlat på oss under våra veckor hos "momma och moffa". Från midsommaren, och nu börjas det igen - med den där bollen.

Men jag orkar inte ta tag i det, i dag heller. Så det får bli en snabb uppdatering om det allra viktigaste. Molas nya sele.

Grannen skulle sälja sin fina sele, så jag var snabbast och fick köpa det av henne.

Så coolt! Och rejält!

Moltas är ju en riktig Stålman!

Här alldeles i närheten finns ett underbart ställe som heter Andersön. Det är ett naturreservat, och där ute är det helt omöjligt att få plats de dagar det är fint väder.

Stadsborna är som tokiga och vallfärdar dit när solen skiner. Den jämtländska sandstranden...

Därför åkte vi dit med Thelma och hennes människor i går då det regnade och var ruskigt.

Vi hade ju kommit överens om att grilla på lördagen, och bara snö skulle sätta stopp för våra planer.

Men själva fick vi i alla fall vara! Så hundarna fick springa överallt och göra vad de ville.

Jämtlands svar på Turkiet! Andersön

 
Fina Thelma!

The dog whisperer - Bea

       
Thelma samlade ihop alla pinnar i sjön

Och Moltas gav sig på de stora pinnarna på land

Sen åkte vi hem och åt upp det som blev över från vår grillkväll ute.

En väldigt trevlig kväll och natt hade vi!

Ja, nationaldagen. Hur firar man den egentligen, mer än att få vara ledig?

Efter vi människor tryckt i oss rabarberpaj och glass tog vi med oss odjuren och åkte ut till skogen så de skulle få kuta av sig lite. Kvällen var ju så fin också. så man passar ju på!

Det blir minst ett rövhål med på varje bild...

Moltas kompisar förstod sig inte på hur man leker med däck. 

Bruksbullen kan minsann också!

Det har regnat i princip hela dagen.

Faktiskt så var det ett uppehåll när vi gick in till staden fram och tillbaka. Det var något barn-lull-lull i badhusparken så Molle fick se både hästar, en stor fågel (en maskot), en fyrhjuling som åkte runt, runt, runt och så klart en massa barn.

Många intryck, men han är så duktig, Det var väl den där stora fågeln som viftade på armarna/vingarna, som han hade velat släpa med sig hem till soffan för att dra stoppningen ur då.

När jag och husse kom hem efter vi varit ute en sväng och handlat, fick Molle det näst största benet han någonsin fått!

Nästan en hel kroppsdel - ett oxben, som han skulle få söla på med!

Det värsta, eller det bästa kanske, är att han orkar inte bära jättebenet själv för att lägga sig där inne på mattan som han ska göra med allt annat och grisa ner. Han testade en gång men blev livrädd när det dunsade i golvet. Som tur vad var det inte på parketten, vet inte hur man skulle ha förklarat för hyresvärden om det blivit massa oförklarliga hål i trägolvet.
Fast det skulle ändå behöva bytas som precis allt annat, så det skulle inte göra något.

Så här sur och grinig blev han på mig då han inte fick med sig benet in i vardagsrummet.

Och då blev det mitt fel?

Nu sitter vi och väntar på att regnet ska avta så man kan gå ut. För Moltas spelar det ingen roll om det regnar, det är husse och matte det sitter i. För Molle tror ju att han ska få gå ut och leka med bollarna...