Vi som fått smak för det här med nattfotografering ville ju ta vara på de få soltimmarna dagarna har nu och faktiskt fota lite ute i dagsljus. Så när vi tagit oss ut så blev det såklart mulet. Det blåste. Tråkigt.
Vi - jag och Bea alltså.
Så man gör ju det bästa av situationen när man ändå släpat sig ut, och tar några underhållande foton på sina djur.
Thelma och Moltas.

Thelma har ju en så rolig boll, en likadan, stryktålig sak som Moltas har förutom att hans sitter fast i ett snöre.

Och den här bollen är ju så rolig. Fattar inte varför alla andras leksaker ska vara så mycket roligare.

Moltas framstår ju som att han inte har några leksaker alls hemma.

Men det stämmer inte för på mattan här hemma är det utspridda, halvtuggna ben och leksaker som man alltid ska lyckas kliva på och snubbla över.

Såhär ser en nöjd boll-tjuv ut så du känner igen en när du ser en!  

Nu ska jag se om Moltas har tid att vakna för att gå och lägga sig!

Stjärnklar kväll, så det passade ju utmärkt för våra planer vi smidit under veckan. Att jag och Bea skulle åka ut och fota stjärnspår och testa på ljusmålning, eller light painting. Att man riktar en lampa mot ett föremål och med längre slutartid bestämmer vad som ska få lysa upp där i mörkret, vad som ska få fastna på filmen som man kanske sa förr.

Såklart var Moltas, Thelma och hussarna med oss ut i skogen, mitt i natten där vi stod med våra stativ och fotade stjärnor.

Under dagen var vi först ute och letade efter den här perfekta platsen!

Och den fann vi!

Ett test med tomtebloss!

Man ser lite av Thelma nere i högra hörnet. Eftersom det var alldeles kolsvart ute bar våra hundar små lampor för att vi skulle se vart de var. Thelma hade en röd och Moltas en vit. Moltas är med på nästan varenda bild, även denna. Han är "under" tomteblossen.

Resultatet - första försöket också.

Fler bilder från nattfotograferingen kommer upp på min andra blogg - goblinn.blogg.se

Som de flesta kanske redan vet så har Moltas varit dålig i sitt friska öga nu ett tag.
Det började en fredagskväll efter han varit in och bufflat i en buske. När han kom ut knep han med ögat.
Vi tittade efter och tänkte att det säkert bara gjorde ont, om han nu fått en kvist in i ögat.

Under lördagen fortsatte han knipa till och från. Ibland var det helt bra och ibland inte alls bra.

Och eftersom vi haft så dåliga erfarenheter från Djursjukhuset sedan tidigare drog vi på att åka upp dit, ända till på kvällen.
Vi tänkte att det skulle väl inte skada om de bara tittade på honom.

Trodde vi ja. Efter det besöket upprepade sig allt som hände för ganska precis två år sedan, då vi också fick "hjälp" av Djursjukhuset. Vi fick nästan höra samma kommentarer och vi hade samma nonchalanta veterinär. De behandlade också mot inflammation, precis som för två år tidigare.
Därför ringde jag Hudiksvalls Smådjursklinik redan dagen efter och fick en tid på måndag morgon åt Moltas.

Där visade sig att han hade en växtpartikel kvar i hornhinnan som orsakat ett hornhinnesår. Han fick opereras nästan direkt.

Återbesöket gjorde vi ändå på Djursjukhuset, för då hade Molles veterinär i Hudiksvall tipsat om en ny duktig tjej som kunde ögon även i Östersund, och jag nästan krävde att få träffa henne vid det här återbesöket. Det eller åka 60 mil.

Tyvärr kunde inte jag vara med vid återbesöket, men Danne hade bara massa gott att säga om henne. Hon var väldigt intresserad av Moltas hela resa, och hon gjorde något som ingen annan där uppe gjort - hon förstod allt Danne berättade.

Jag hade även mailat hela den här historien och de beklagade verkligen allt som hänt med Moltas och vi kommer få kompensation för allt det här.

Inte för att en kompensation kan ändra Moltas dåliga öga, men förhoppningsvis har mitt mail gjort att de kan se över rutinerna när det gäller ögon där uppe och förhoppningsvis kan det också hjälpa andra hundar som drabbas av samma sak. En kvist i ögat ska kunna behandlas rätt.
Och lite av en principsak också. Moltas har två ögon och han har kunnat förlora båda på grund av för dålig kompetens och utrustning. Nu kunde den nya tjejen på Djursjukhuset lysa med ögonlampa. Det har vi aldrig sett någon göra där uppe förut.

Så nu efter allt känns det ändå lite bra.

Och det viktigaste av allt! Att Moltas friska öga läker som det ska och att han mår bra!

Man får mycket korv nu då man är "sjuk"!

(Mobilbilder)