Husse tog ledigt i början av veckan då han var sugen på att åka och jaga igen.

Och då jag och Moltas också var lediga ville vi följa med honom upp till fjället, eller snarare Mårdsundsbodarna.

Där finns en gammal stuga som han och hans jaktlag använder under jakten.

Väldigt primitivt leverne där uppe. Ingen el, inget vatten och utedass. Där lever man helt för sig själv.

Passar ju mig väldigt bra.

  Trött hund anländer till skogen!

  Här skulle vi bo! Enkelt med en kamin som skulle hålla oss varma under minusgraderna.

  Molle var väldigt skeptisk till en av hundgårdarna som finns där uppe.

Moltas och husse hade ju varit där uppe i stugan hela helgen också, så Moltas trodde det skulle finnas fler hundar där. Han gick och genomsökte de hundgårdar som finns och när han märkte att han bara var där med Roy sprang han dit han har hela sin stubbsamling.

När vi sedan tog med Roy ut på jakt fick Molle stanna kvar i stugan.

Taggad hund!

  Så otroligt vackert uppe på fjället.

Det är så bra att Moltas och Roy går så bra ihop. Vi brukar skämta om att det är Roy som uppfostrat Molle till att bli den han är idag. En jaktbulle? Men som inte får följa med på riktigt älgjakt. 

Vi åt lite lunch som blev kolbulle gjord på den vedeldade kaminen. Så oslagbart gott. Tycker Molle med som nästan högg efter papptallrikarna.
Sedan bytte vi hund så Roy fick ligga kvar i stugan och Molle följa med ut på fågeljakt.

Han är varken stående, stötande eller drivande vår hund, utan fungerar mest som fågelskrämma.

Alla dessa bilder är från dagen efter. Först hade vi varit ute med Roy och gått i skogen. Ingen älg den gången heller.

Men en fantastisk fin morgon hade vi. 4 grader kallt och rimfrost.

Åkte tillbaka till stugan, åt lite och sedan plockade vi ihop allt pick och pack vi hade med oss. Blev en del bara för två dagar. Och när vi skulle ner mot bilen trodde Molle att vi skulle åka hem. Bilden ovanför visar hans missnöjds-min.

Han sätter sig så och är så underlägsen. Ibland brukar han skaka eller lägga sig på rygg. Bara för att visa att han inte vill åka hem.

Att åka hem från "momma och moffa" brukar inte vara så roligt. Då beter han sig precis sådär. När han ser att vi börjar packa väskorna börjar han gå undan.

Åkte runt en sväng på fjället innan vi stannade vid en lagomt bra skogsväg och släppte "fågelhunden" igen.

Tillbaka vid bilen efter nästan en timmes promenad i skogen utan resultat. Moltas var aningen vätskefylld då han gått och druckit vatten och lekt med isen efter dikena. Man såg hur magen buktade ut och hur det kluckade i honom när han gick förbi en. 

Och sedan åkte vi hem.

Så idag har vi en trött hund.

Moltas har ju alltid haft en speciell relation med löv.

Jag vet inte alls hur det började. För när träden började löva (eller fäller dom med) så jagade han glatt omrking på alla löv som virvlade runt honom.

Sedan blev det genast jättejobbigt att gå med honom i koppel. På hösten.

Om det kom ett löv som man inte var beredd på, ryckte han iväg i kopplet och skulle ta det medan en annan flög som en vante efter honom.

Men det har vi tränat bort. Det får blåsa hur mycket löv omkring honom det bara går. Han rör inte löven så länge han är kopplad. Men så fort man släpper lös honom går han lös på löven.

För några helger sedan åkte vi ner till Stockholm.

Vi skulle träffa Klumpen och hans människor igen. Ungefär ett år sedan sist.

Och den här gången skulle vi få bo hos dem.

Blev inte så mycket fotande, och då båda grabbarna växt både på längd, bredd och kaxighet, så var de inte så mycket tillsammans. Promenaderna var inga som helst problem.
Och när de var och badade undrade nog Klumpen mest vad de var för slags bulldog han hade att göra med.

De var inte så värst intresserade av varandra heller.

Det som är mest intressant egentligen är hur två likadana raser från samma uppfödare kan vara så brutalt olika på alla möjliga sätt och vinklar. När de har berättat något som Klumpen gör, har Moltas gjort det helt tvärtom.

Det Molle gör har Klumpen aldrig gjort. Och tvärtom.

Så det var kortfattat en väldigt trevlig helg vi hade nere i Stockholm. Fick åka bil där vi aldrig ens kunnat drömma om att våga köra. Fick äta supergoda hamburgare. Sällskapa framför den öppna spisen och husera i deras gästhus. Äta kebeb på Palmyra.

Vi åt och trivdes helt enkelt!

Innan har vi bara träffats för en snabb promenad medan vi varit nere för att hälsa på min bror, Molles "mobro".

Så det är tack vare rasen vi träffats. Det är häftigt!

Stiliga Klumpen!

   Han som simmar med vass fulla munnen...

  Bada var inget för Klump