Moltas är en riktigt mes på alla sätt och vis. Det hårda yttre visar egentligen något helt annat...

Hans största fobi är de där post-elbils-moped-cyklarna som vi alltid har turen att stöta på under våra promenader.

Och då spelar det ingen roll om vi är ute klockan 12 eller 15.30 Ser han dom inte, så hör han dom!

Det är alltså de här apparaterna han är rädd för!

Så när han först får syn på en, eller likaväl hör den bakom något kvarter så spänner han upp sig. Öronen sätter sig sådär fult mitt på skallen. Han står nästan på tå för att göra sig större och den resta raggen sträcker sig ända ut på knorr-tippen!

Sedan är det full spett raka vägen hem. Oavsett hur långt vi än hunnit gå så tvärvänder Moltas och halvspringer i ren panik hemåt. Han har inte tid att se sig om, och han har inte tid att lukta på kissfläckarna. Hem är det som gäller.

Rädda det som räddas kan.

I dag såg vi ingen postbil under promenaden. Men han lyckades ändå se något gult på andra sidan sjön. Och där stod vi länge, helt förstenade och försökte luska ut vad det var.
Men det gick bra. Det var ju bara en gul traktor.
Han är lite misstänksamma på de med, bara för att de är gula.

Även inne är han halvfjantig med detta. Men samtidigt är det bra. För vi får veta redan när posten befinner sig några kvarter bort att den är på väg! För ligger Molle och trynar i soffan så hör han den när den är i området.

Då hoppar han ner och kryper in och gömmer sig under databordet. Där sitter han sedan.

Och varför det har blivit såhär har jag ingen aning om. En postmoped har knappast gjort honom något dumt, utan de är mer något han bara fått för sig tror jag. Och så fort vi får chansen försöker vi gå förbi en sådan där post-sak för att lära honom. Men det är lönlöst. Han får vara mesig.

Så det är postbilarna, markiser som dras upp och om det plötsligt står ett mjölpaket på köksbänken som han är allra mest rädd för.

Säkert en massa annat också, men lite cool ska han väl få låtas vara.

Som att han under hela tiden jag skrivit den här inlägget stått och gnytt över sin trasiga snodd då jag inte vill leka med honom.

Och bara för att visa så tog jag och filmade.

Älskade prupp-hund!