Moltas är en riktigt mes på alla sätt och vis. Det hårda yttre visar egentligen något helt annat...

Hans största fobi är de där post-elbils-moped-cyklarna som vi alltid har turen att stöta på under våra promenader.

Och då spelar det ingen roll om vi är ute klockan 12 eller 15.30 Ser han dom inte, så hör han dom!

Det är alltså de här apparaterna han är rädd för!

Så när han först får syn på en, eller likaväl hör den bakom något kvarter så spänner han upp sig. Öronen sätter sig sådär fult mitt på skallen. Han står nästan på tå för att göra sig större och den resta raggen sträcker sig ända ut på knorr-tippen!

Sedan är det full spett raka vägen hem. Oavsett hur långt vi än hunnit gå så tvärvänder Moltas och halvspringer i ren panik hemåt. Han har inte tid att se sig om, och han har inte tid att lukta på kissfläckarna. Hem är det som gäller.

Rädda det som räddas kan.

I dag såg vi ingen postbil under promenaden. Men han lyckades ändå se något gult på andra sidan sjön. Och där stod vi länge, helt förstenade och försökte luska ut vad det var.
Men det gick bra. Det var ju bara en gul traktor.
Han är lite misstänksamma på de med, bara för att de är gula.

Även inne är han halvfjantig med detta. Men samtidigt är det bra. För vi får veta redan när posten befinner sig några kvarter bort att den är på väg! För ligger Molle och trynar i soffan så hör han den när den är i området.

Då hoppar han ner och kryper in och gömmer sig under databordet. Där sitter han sedan.

Och varför det har blivit såhär har jag ingen aning om. En postmoped har knappast gjort honom något dumt, utan de är mer något han bara fått för sig tror jag. Och så fort vi får chansen försöker vi gå förbi en sådan där post-sak för att lära honom. Men det är lönlöst. Han får vara mesig.

Så det är postbilarna, markiser som dras upp och om det plötsligt står ett mjölpaket på köksbänken som han är allra mest rädd för.

Säkert en massa annat också, men lite cool ska han väl få låtas vara.

Som att han under hela tiden jag skrivit den här inlägget stått och gnytt över sin trasiga snodd då jag inte vill leka med honom.

Och bara för att visa så tog jag och filmade.

Älskade prupp-hund!
 

 

Linzha

24 januari 2013 16:25

fin blogg kolla in min

http://www.linzha.bloggplatsen.se

 

Anna Sjödin

24 januari 2013 16:28

hehe vad lustigt det kan bli :) men det är tur han ser tuff ut iallafall :)

 

Victoria

27 januari 2013 19:47

Min bulle har varit likadan när det kom till bussar, traktorer och alla sorters snöplogar. Men, efter en hel del korv så har vi kunnat fortsätta vår promenad. Så nu hoppar han inte till likadant, bara funderar lite.

Men, de ser ju så tuffa ut, men innerst inne är de riktiga mesar.. Men inte mig emot.

 

Carolin

27 januari 2013 20:39

Alltså, förlåt mig men jag skrattade riktigt rejält när jag läste detta inlägget! Och filmsnutten! Han är så söt! Ingen av mina är sådär rädda för nåt utomhus, men Elvis är livrädd för min mobil, men BARA om jag har den i handen. Ligger den på golvet går det hur bra som helst!

http://elvisochpresley.blogg.se

 

Cosmos Music Group

4 februari 2013 16:01

Hej!
Vi had just släppt videon till Edith Backlunds single Trouble, där den engelska bulldoggen Arnold spelar huvudrollen. Lyssna och kolla in, och känn dig fri att publicera videon på din blogg.

http://www.youtube.com/watch?v=AIR2DgJzacE

Hoppas du gillar den!
Cosmos Music Group

http://www.cosmosmusicgroup.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den 28:e februari i år fick vi säga farväl till vår älskade, älskade vän. Det är idag fem veckor sedan och det gör lika ont fortfarande. Vi är så ledsna över att ha förlorat vår lilla bäbis.   Moltas Du kommer alltid att finnas i våra hjär...

Jag bloggar lite om Moltas på min andra blogg som ni hittar HÄR.     ...

Skulle bara titta in för att säga att Moltas lever och har det bra!             ...

På den här dagen, på alla hjärtans dag för fem år sedan kom vi hem med våran Moltas!                   Älskling!...

Molle är barnvakt åt Rulle i helgen!                      ...