Moltas har ju alltid haft en speciell relation med löv.

Jag vet inte alls hur det började. För när träden började löva (eller fäller dom med) så jagade han glatt omrking på alla löv som virvlade runt honom.

Sedan blev det genast jättejobbigt att gå med honom i koppel. På hösten.

Om det kom ett löv som man inte var beredd på, ryckte han iväg i kopplet och skulle ta det medan en annan flög som en vante efter honom.

Men det har vi tränat bort. Det får blåsa hur mycket löv omkring honom det bara går. Han rör inte löven så länge han är kopplad. Men så fort man släpper lös honom går han lös på löven.