Som de flesta kanske redan vet så har Moltas varit dålig i sitt friska öga nu ett tag.
Det började en fredagskväll efter han varit in och bufflat i en buske. När han kom ut knep han med ögat.
Vi tittade efter och tänkte att det säkert bara gjorde ont, om han nu fått en kvist in i ögat.

Under lördagen fortsatte han knipa till och från. Ibland var det helt bra och ibland inte alls bra.

Och eftersom vi haft så dåliga erfarenheter från Djursjukhuset sedan tidigare drog vi på att åka upp dit, ända till på kvällen.
Vi tänkte att det skulle väl inte skada om de bara tittade på honom.

Trodde vi ja. Efter det besöket upprepade sig allt som hände för ganska precis två år sedan, då vi också fick "hjälp" av Djursjukhuset. Vi fick nästan höra samma kommentarer och vi hade samma nonchalanta veterinär. De behandlade också mot inflammation, precis som för två år tidigare.
Därför ringde jag Hudiksvalls Smådjursklinik redan dagen efter och fick en tid på måndag morgon åt Moltas.

Där visade sig att han hade en växtpartikel kvar i hornhinnan som orsakat ett hornhinnesår. Han fick opereras nästan direkt.

Återbesöket gjorde vi ändå på Djursjukhuset, för då hade Molles veterinär i Hudiksvall tipsat om en ny duktig tjej som kunde ögon även i Östersund, och jag nästan krävde att få träffa henne vid det här återbesöket. Det eller åka 60 mil.

Tyvärr kunde inte jag vara med vid återbesöket, men Danne hade bara massa gott att säga om henne. Hon var väldigt intresserad av Moltas hela resa, och hon gjorde något som ingen annan där uppe gjort - hon förstod allt Danne berättade.

Jag hade även mailat hela den här historien och de beklagade verkligen allt som hänt med Moltas och vi kommer få kompensation för allt det här.

Inte för att en kompensation kan ändra Moltas dåliga öga, men förhoppningsvis har mitt mail gjort att de kan se över rutinerna när det gäller ögon där uppe och förhoppningsvis kan det också hjälpa andra hundar som drabbas av samma sak. En kvist i ögat ska kunna behandlas rätt.
Och lite av en principsak också. Moltas har två ögon och han har kunnat förlora båda på grund av för dålig kompetens och utrustning. Nu kunde den nya tjejen på Djursjukhuset lysa med ögonlampa. Det har vi aldrig sett någon göra där uppe förut.

Så nu efter allt känns det ändå lite bra.

Och det viktigaste av allt! Att Moltas friska öga läker som det ska och att han mår bra!

Man får mycket korv nu då man är "sjuk"!

(Mobilbilder)