Idag är det en vecka sedan vi åkte ner för att hälsa på valparna!

Precis vid den här tiden hade vi kanske nått fram till Ytterhogdal.

Bara fem och en halv timmas bilresa kvar ner till Karlstad.

Imorgon blir det precis sju dagar sedan vi fick träffa valparna och Molle.

Strax före halv tolv förra söndagen nådde vi fram till Brålanda.

Jag längtar! Eller vi längtar. Danne är helt förstörd.

Tar det säkra före det osäkra. Idag skaffade vi kabellister och har därmed både fått ett snyggare och säkrare hem till den dagen valpen anländer.

Förut slingrade sig sladdarna från nätverket och sorroundljudet en bra bit ut på golvet och så jävlades det alltid vid dammsugeriet. Nu ser de städat ut. Skitbra!

Sedan tog vi en promenad till Djuraffären. Har ännu inte hittat något valphalsband.

Jag tycker rött skulle passa på Molle, men det gör inte Daniel.

Där hade de också jätte stora pirayor, och alla vet ju att dessa firrar äter allt.

Sa lite skämtsamt till hon som jobbar där, "Vad kostar en sån där liten fisk? Jag vill köpa den och släppa ner i akvariet med pirayorna!"

Ohnej, här är man inte blödig och tydligen inte hon heller. Innan vi visste ordet av det hade hon tagit upp en ful liten fisk och släppt ut den i akvariet med pirayorna.

Vilken död till mötes.

Den lilla firren fick se döden i vitögat när den ena läskiga huggtandsbeväpnade fisken fick nys om den. Men han hade tur att bli injagad bakom pumpen. Sen kom den aldrig fram något mer... Vi fick aldrig se någon slakt.

Molles syskon. Jag undrar hur busiga de kommer vara om 16 dagar? 

Jag visste det, jag skulle ha tagit fler bilder. Tusentals fler bilder! Minst.

Det är 18 dagar kvar till Molle är 8 veckor nu.

"Eran lille kille väntar på er"...

Man blir varm i hela kroppen, av längtan och tacksamhet för förtroendet!

Det här blir en klurig sammanfattning över gårdagen.

Jag skulle inte överdriva om det var den gladaste stunden i mitt liv, och sötaste.

Att få med all glädje man känner nu i detta inlägg är omöjligt.

Tänk er!

Omringad av femveckors gamla bulldogsvalpar, vuxna bullar och så uppfödarna såklart.

De var så vänliga mot oss, och det känns verkligen så bra. Vi har hittat rätt uppfödare!

Vi blev bjudna på middag, vi fick sitta inne i valphagen och bara smälta bort bland allt skinn och sötheter. Vi fick träffa på en trött mamma bulldog och en sprallig pappa Romeo. Vi fick vara med om den grova Candy Mans otroliga kelsug, vi fick yrsel av alla röd-vita hundar som sprang runt bland oss ute på gården. Vi fick en massa tips, svar på frågor, skratt och prat.

Man skulle kunna tro att jag drömt allt detta, men nej!

Handpenningen är betald, nu väntar bara tre veckor sen kommer Moltas hem.

Det känns verkligen så bra!

Vi hade det så kul igår!

Jag börjar med bilder på våran valp.

Joel och Eilen bedömde honom som en mycket fin och lovande hund måste jag bara få klämma in. Kort kropp med bra rygglinje och bra bröst. Symetriska ögon och fint huvud.

Det ska börjas i tid!

De andra små söta valparna!

Kelgrisen Candy Man

Sen kommer fler bilder. Jag lär få en del tråkigt under de tre veckor som återstår!

Nu ska jag gå och sova igen. Kom nästan nyss hem då vårat besök igår blev... aningen utdraget.

Men kan säga att det lätt var värt 140 mil för upplevelsen.

Det är inte många gånger valpen är fem veckor!

(Klickar man på bilderna får man fram bildtext!)

På söndag är det fem veckor sedan valparna föddes. Den 20 december 2009.
I veckan fick jag de första bilderna på valparna där en, för det mesta, högsta troliga kommer att bli vår.
Nu när det är så nära att man nästan kan ta på den börjar det kännas nervöst.
Det är ett helt nytt kapitel i ens liv, ett helt nytt ansvarsområde.
Men hunden är som sagt människans bästa vän, och en bulldog ska absolut inte kunna misslyckas med att nå upp till det.

De två aktuella pojkarna

Alla söta hannar i kullen

Välkommen till min nya blogg på bloggplatsen!
Ska försöka ge den ett försök då jag egentligen känner mig mer hemma på blogg.se, men där saknar jag den fiffiga lilla kalendern som gör det så överskådligt.

Den här bloggen kommer handla om en Engelsk Bulldog som vi så länge nu väntat på.

Jag börjar med att göra en lång historia något kortare.

Varför Bulldog, en Engelsk Bulldog av alla hundraser. En hund med kända fel, dyr försäkring och allmänt osund i mångas ögon. Fördomar.

Jag minns när min kärlek till dessa krabater började, jag minns Viktoria, den engelska bulldogen som brukade vanka omkring i Östersund i följe med en gammal tant.
Så charmig, så annorlunda!

Det var nästan två år sedan jag och pojkvännen helt plötsligt kom på, att det är en Engelsk Bulldog vi ska ha. Han något fundersam då det alltid varit Pitbull eller Amstaff (Randomstuff) i hans tankar, men nu är han lika såld som jag.
Dessa hundar med så stora personligheter och massor av humor. Starka viljor och robusta utseénden.

Vi började läsa på allt om rasen, skräckhistorier på forum avskräckte oss inte och vi kontaktade en första kennel som hade en hane som vi blev förtjusta i.
Jag har alltid letat efter Engelska linjer, och detta var en hane importerad från England och med fina Isgraig linjer.
Första parningen, inget resultat. Andra likaså. Tredje stod vi över då de skulle testa få valpar efter andra hundar. Inavelsgraden skulle då bli för hög och kriterierna för föräldradjuren stämde inte så väl in på våra önskemål. För höga, för smala.

En ny förälskelse, Glyndee. Det var Laybacks Glyndee Bombardier som fick oss helt sålda på Glyndees linjer. Deras något robustare linjer, fina huvuden och röda färgen. Efter månader av väntan fick kenneln en valp. Där blev det bara en liten tik, vi som är ute efter en hanhund.

Efter det hörde vi oss för hos många kennlar. Var på utställning och bara väntade på den perfekta valpen.

Genom kontakt med en uppfödare fick vi tag på en kvinna som skulle para en riktigt fin herre med en av våra favorittikars syster. Vi hade aldrig tänkt på en brindle hund förut, utan var helt på det klara med en röd-vit. Det kändes ändå spännande då den här hanhunden, Ceasar var oemotståndlig, och då återstod åter igen denna väntan.

 
Attractive Bull's Honky Tonk Ceasar

I augusti föddes tre små valpar. Två tikar och en hane. Vi var garanterade en hane från henne.
Fyra dagar senare ringde hon och hade tråkiga nyheter. Vår pojk hade inte klarat sig.
Börja om.
Den här gången skulle vi på något vis ha Glyndee i våran kommande hunds stamtavla, oavsett vilken tid det skulle ta. Och med tiden blir man bara allt kräsnare och kräsnare och tanken på en Blocket-Bulle fanns aldrig. Aldrig!

En ny kennel var hittad, och efter några månaders varje-dag-flera-gånger-om-dagen-besök så var Planned Puppies länken uppdaterad.
Jag tvekade inte ens innan jag ringde kenneln.
I november planerades det en kull efter Romeo, otroligt stilig. Men det blev inget då heller och en ny parning var redan inplanerad.

Och precis lagom till jul föddes valparna, den 20 december 2009.

I kullen finns en hane som ska bli vår?