Varning, dagens inlägg - inga bilder - bara text!

Nyss hemkommen efter den andra kursdagen i Allmänlydnad/slyngelhundfasoner med Moltas.

Idag vill jag påstå att jag är, vi är, rent av barnsligt lyckliga med vad vi åstakommit med våran vovve, på så kort tid!

Det startade inte så underbart, men sedan då en av ledarna visade en supergrej så började allt lossna bit efter bit!

Ni skulle ha sett Molle i hundmötena. Flafsande, gläfsande, hoppande, störande hundar gick han förbi med blicken fokuserat och fäst på husse eller matte.

Förut var det omöjligt då han i sådana situationer låst fast blicken, börjat ivra upp sig, stabbat fast sig i marken så han blivit orörlig som en betongsugga. Han tänker säkert "nu ska jag få leka, nuu ska jag få leekaa, nuuu..." och så kommer bullerycket innan man ens hunnit blinka.

Nu är det bara att jobba vidare på det vi lärt oss!

Övningen idag som var så bra var "följa John". Man går baklänges och övar superfokus med hunden, den ska följa och hålla kontakten när man backar.

Blir den ofokuserad eller försöker med något annat ska man hindra den genom att gå mot, man ställer som upp sig som en vägg framför hunden och visar att det inte är ok genom att bara hindra den från att gå någonstans med fötterna.

Svårt att förklara men. På Molle funkar den metoden bättre än med kamplekar.

Klart man kan visa att han gör rätt och är världens duktigaste genom att busa och berömma, men till en viss bestämd grad.

Glömde ju kameran hemma den här gången med. Jag har varit på kurs hela dagen så "morbror" fick ställa upp som bullevakt.

Tack snälla! Nu vet vi att du klarar av det också!

Så det blev att slänga i sig en pizza och sedan packa in Molle i bilen och åka på nästa kurs. Han är aningens trött nu i alla fall!

Roligt att kursen tog vändning i rätt riktning också!

Var förbi och hälsade på "farmor och farfar" förut idag!

Hade med mig mobilen, så två små filmsnuttar fick jag allt till!

I första klippet fick Moltas en pappersrulle av "farfar" som han såklart demolerade i minsta molekyl.

Och i det andra kelar han och go Roy.

Titta gärna på filmerna i 720p upplösning om er bandbredd tillåter det!

Husse och jag har börjat tagit med oss Molle till en fotbollsplan här i området så han ska få busa av sig innan vi börjar träna diverse saker.

Det går ju så mycket lättare då.

Och så tränar vi även under buset. Inkallning tillexempel.

Moltas är expert på att vara egoistisk! När han väl har en leksak springar han all världens väg med den och det är bara hans. Kommer man i närheten kutar han långt bort och är bara så nöjd.

Vi tränar nu med två exakt likadana leksaker, så när han kommer fram till oss och släpper ena leksaken så får han busa med den andra, och så kastar vi den åt honom så springer han och hämtar den och kommer tillbaka.

Apportera kanske jag ska skriva?

Några bilder från dagens bus, synd det blir mörkt så fort!

Och igår hittade jag en produkt jag spanat på; KW Diamantögon.

Har sett den på nätet och priser på allt från 59 till 299 kronor. 

Så för att vara i Östersund är jag nöjd att jag fann den för 120, på Tasseborg!

Tycker den funkar alldeles utomordentligt bra för att ta bort missfärgningarna under ögonen och bara att rengöra vecken med!

Var som sagt på slyngelkursen med Moltas igår.

Kan väl inte direkt påstå att matte är nöjd med varken kursupplägget eller ledarna.

För det första skulle vi vara ute och för det andra var inte planen skottad.

Så vi fick hålla på i en meters snö. Det gick ju bra för de andra hundarna som kunde springa runt och göra övningarna, men för bukplåten Moltas blev det värre. Han försvann ju där under snön och fick desutom in all snö i näsan. Inte lätt att vara en flaska hög.

Sedan gick allt ut på att man ska busa, jaga upp hunden till tusen. I hundmöten, eller ja, i alla slags situationer som hunden beteer sig som man inte vill.

Då tänker jag så här i alla fall; är inte det att belöna hunden?

Moltas är en Engelsk Bulldog, föreställ er den där lata, snarkiga hunden som bara ligger inne och tittar på tv, han drar som fan i kopplet. Det är som att han har bråttomt, eller så vill han bara vara den som ska gå först. När han gör så ska jag då busa och leka med honom.

Min signal som jag tror Molle uppfattar det då; oj, nu var jag duktig, nu ska jag dra mer i kopplet!

Eller?

Och så tar ledarna över mitt koppel och visar hur jag ska busa med min bulldog!

Ni som vet, vet att man ska kanske inte låta leken gå överstyr. Att de inte finns någon gräns hos de här hundarna.

Samt att jag lagt ner rätt mycket tid på att inte Moltas ska hoppa och studsa när vi busar. Så kommer de och visar honom tvärtom.

Jahopp.

Bara att betala, se glad ut och gå på resterande sex träffarna då.

Och hoppas på att det blir bättre såklart!

Kursen var ju bindande. Jag som bara anmält Moltas till valpkurs, och det var i april!

Har någon annan något bättre tips på hur man tränar gå fint i koppel, samt hundmöten utan att behöva trissa upp hunden?

När vi är ute och går i koppel har Moltas ändå inte tid att busa och godis spottar han bara ut.

Blev inga bilder från kursen igår tyvärr. Får bli nästa gång!

Ja, förutom att de ska börja spola ledningarna idag så vi så småningom ska få kunna dricka kranvattnet igen så har det väl inte hänt så mycket på just Molle-fronten.

På onsdag ska vi i alla fall iväg på lydnadskurs. Det ska bli spännande.

Vill verkligen testa på att träna inkallning med störande moment, på Moltas. Haha!

Jo visst har jag förhoppningar även om honom!

Bjuder på en bild från Nyårsnatten. Moltas hade fått smaka på champangekorken!

Waeles King Of Lace, eller Moltas som vi redan hade bestämt att vår lilla efterlängade Engelska Bulldog skulle heta, föddes den 20 december 2009.

Nu har det gått snart ett helt år som vi haft honom, och vi ångrar absolut inte en sekund att vi tog in en bulldog i våra liv!

Snarare tvärtom, när kommer nummer två?

Här kommer i alla fall en rad gott och blandat bilder på Moltas första år hos oss!

Moltas bara fyra veckor, första bilden som vi fick på honom från Waeles Kennel

Lillen vid vårat 5-veckors besök hos våra uppfödare

Vi tog oss en tripp på 140 mil tur och retur för att hälsa på den lilla krabaten.

Sedan fanns ingen återvändo. Klart och betalt skulle man kunna säga!

Vi hade hittat den perfekta valpen och de bästa uppfödarna!

Den 14 februari, på Alla Hjärtans dag åkte vi samma tur igen, men den gången för att hämta hem våran lilla klump!

Sedan dess har han varit med överallt och givit oss så mycket glädje och så många skratt!

Han har provat på att äta grus...

Badat i sjön för första gången

Charmat med sin tunga!

Utställningstränat!

Utställat

Och fått fina rosetter!

Vi flyttade till en större lägenhet vid vattnet!

Och fick finbesök från Härryda av Aya, brorsan Aron och Pia!

Prövat på flytförmågan...

Badat!

Haft en tråkig tid under och efter ögonoperationen han oturligt nog behövde göra...

Jagat en massa löv

Skogspromenader

Ännu en vinter med snö

Och så till sist; Moltas idag. Eller bilden togs igår!    

Och ännu mer snö kommer som det ser ut!

Vad har hänt sedan sist då?

Alla Moltas leksaker är fortfarande hela! Lite förvånad är jag allt då vi bettat på vilken kroppsdel på gosedjuret Orvar som skulle ryka först.

Kanske är det för att han haft fullt upp med att visa att han finns så vi inte ska missa honom när vi mumsar på vårt julgotta.

Fast idag fick han faktiskt pannkaka!

Var ju ute och gick en sväng förut idag, då träffade vi också på Robinson-Danne!

Molle formar tungan som ett M. Mmmoltas!

Fågelhunden