Idag fick Moltas äntligen komma hem. Jag stod ute på parkeringen långt innan husse och älsklings Molle kom med bilen och väntade och väntade.

Det kändes som jag varit ifrån honom flera veckor och det blev verkligen ett glatt återseende. 

Jag tror ändå han saknar att snarka ikapp med "morfar" och bita på honom. För Moltas är han en enda stor tuggleksak. Och att vara ute promenera med "momma", för då får han gå precis vart han vill och göra som han vill när han vill! Sedan sitta där vid diskbänken och titta på henne och vara bara ivägen.

Mamma har börjat spara kartonger till oss till den dagen vi ska flytta.

Men vi har ett annat användningsområde för dessa, eller Moltas har!