Vi som fått smak för det här med nattfotografering ville ju ta vara på de få soltimmarna dagarna har nu och faktiskt fota lite ute i dagsljus. Så när vi tagit oss ut så blev det såklart mulet. Det blåste. Tråkigt.
Vi - jag och Bea alltså.
Så man gör ju det bästa av situationen när man ändå släpat sig ut, och tar några underhållande foton på sina djur.
Thelma och Moltas.

Thelma har ju en så rolig boll, en likadan, stryktålig sak som Moltas har förutom att hans sitter fast i ett snöre.

Och den här bollen är ju så rolig. Fattar inte varför alla andras leksaker ska vara så mycket roligare.

Moltas framstår ju som att han inte har några leksaker alls hemma.

Men det stämmer inte för på mattan här hemma är det utspridda, halvtuggna ben och leksaker som man alltid ska lyckas kliva på och snubbla över.

Såhär ser en nöjd boll-tjuv ut så du känner igen en när du ser en!  

Nu ska jag se om Moltas har tid att vakna för att gå och lägga sig!

Stjärnklar kväll, så det passade ju utmärkt för våra planer vi smidit under veckan. Att jag och Bea skulle åka ut och fota stjärnspår och testa på ljusmålning, eller light painting. Att man riktar en lampa mot ett föremål och med längre slutartid bestämmer vad som ska få lysa upp där i mörkret, vad som ska få fastna på filmen som man kanske sa förr.

Såklart var Moltas, Thelma och hussarna med oss ut i skogen, mitt i natten där vi stod med våra stativ och fotade stjärnor.

Under dagen var vi först ute och letade efter den här perfekta platsen!

Och den fann vi!

Ett test med tomtebloss!

Man ser lite av Thelma nere i högra hörnet. Eftersom det var alldeles kolsvart ute bar våra hundar små lampor för att vi skulle se vart de var. Thelma hade en röd och Moltas en vit. Moltas är med på nästan varenda bild, även denna. Han är "under" tomteblossen.

Resultatet - första försöket också.

Fler bilder från nattfotograferingen kommer upp på min andra blogg - goblinn.blogg.se

Som de flesta kanske redan vet så har Moltas varit dålig i sitt friska öga nu ett tag.
Det började en fredagskväll efter han varit in och bufflat i en buske. När han kom ut knep han med ögat.
Vi tittade efter och tänkte att det säkert bara gjorde ont, om han nu fått en kvist in i ögat.

Under lördagen fortsatte han knipa till och från. Ibland var det helt bra och ibland inte alls bra.

Och eftersom vi haft så dåliga erfarenheter från Djursjukhuset sedan tidigare drog vi på att åka upp dit, ända till på kvällen.
Vi tänkte att det skulle väl inte skada om de bara tittade på honom.

Trodde vi ja. Efter det besöket upprepade sig allt som hände för ganska precis två år sedan, då vi också fick "hjälp" av Djursjukhuset. Vi fick nästan höra samma kommentarer och vi hade samma nonchalanta veterinär. De behandlade också mot inflammation, precis som för två år tidigare.
Därför ringde jag Hudiksvalls Smådjursklinik redan dagen efter och fick en tid på måndag morgon åt Moltas.

Där visade sig att han hade en växtpartikel kvar i hornhinnan som orsakat ett hornhinnesår. Han fick opereras nästan direkt.

Återbesöket gjorde vi ändå på Djursjukhuset, för då hade Molles veterinär i Hudiksvall tipsat om en ny duktig tjej som kunde ögon även i Östersund, och jag nästan krävde att få träffa henne vid det här återbesöket. Det eller åka 60 mil.

Tyvärr kunde inte jag vara med vid återbesöket, men Danne hade bara massa gott att säga om henne. Hon var väldigt intresserad av Moltas hela resa, och hon gjorde något som ingen annan där uppe gjort - hon förstod allt Danne berättade.

Jag hade även mailat hela den här historien och de beklagade verkligen allt som hänt med Moltas och vi kommer få kompensation för allt det här.

Inte för att en kompensation kan ändra Moltas dåliga öga, men förhoppningsvis har mitt mail gjort att de kan se över rutinerna när det gäller ögon där uppe och förhoppningsvis kan det också hjälpa andra hundar som drabbas av samma sak. En kvist i ögat ska kunna behandlas rätt.
Och lite av en principsak också. Moltas har två ögon och han har kunnat förlora båda på grund av för dålig kompetens och utrustning. Nu kunde den nya tjejen på Djursjukhuset lysa med ögonlampa. Det har vi aldrig sett någon göra där uppe förut.

Så nu efter allt känns det ändå lite bra.

Och det viktigaste av allt! Att Moltas friska öga läker som det ska och att han mår bra!

Man får mycket korv nu då man är "sjuk"!

(Mobilbilder)

Som ett par pensionärer går vi in på kommunens hemsida och söker utflyktsmål till en så vacker höstdag som denna.
Och vi har suttit och tittat på Landet runt nu på kvällskvisten också.

I alla fall, fin höstdag, utflykt. Då blev det till skansen, eller Frösö Skans som det heter. 
Och vad är nu då en skans, vi som vet?
En igenvuxen jordhög med en gammal sten och träbänk? Inte många rövar kan ha satt sig ned på denna, då hela den långa stigen gick ungefär genom Frösö Golfklubb... Så där gick vi smått halvrädda att bli träffade av golfbollar genom det halvkassa bollnätet. Hade någon velat träffa oss hade de lyckats också!
Dumt att lägga en skans vid en golfbana.

Nej, jag tycker faktiskt det är synd att jag inte är mer insatt i historia. 

"Skansen har sin historia under 1600-talet. Under detta århundrade utkämpades flera krig mellan Sverige och Danmark-Norge.
Skansen belägrades vid två tillfällen och fick ge upp mot dansk/norska trupper.
1645 överlämnades Jämtland till Sverige vid Frösö skans." - Kopierat direkt från Östersunds kommuns hemsida. 

Det var fint där nere vid vattnet i alla fall!

Moltas sammanfattar utflyktsmålet så här. Och inte fick han bada i kallvattnet heller!

De här bilderna är nog från... två veckor sedan.

Vi trotsade lite förkylning och diverse andra sjukdomar och åkte upp till Önsjön bara för att få komma ut en stund. Köpte med oss en pizza gjorde vi också - utelyx!

Det är två veckor sedan och jag är fortfarande förkyld. Stackars Moltas, man kan säga att han är uttråkad här hemma. 

Som tur är ska vi åka upp till "momma och moffa" snart.

Vill bara visa en bild jag hittade nu. Trodde först det var vattendroppar från gräset, men det är egentligen knott och andra flygfän kring Moltas. Det har inte varit en rolig sommar för det har varit så mycket knott, ni skulle bara ha sett hans huvud en gång, de var proppfullt med blodsugande kryp, alldeles svartprickig var han!

 Tryck på bilden för att få den större

Nu till Önsjön och fiske. Och bad, klart Moltas skulle ner i kallvattnet!

I går på vår morgonpromenad (som vanligtvis brukar bli där efter 14-tiden) så hittade vi en fender som flytit i land på beachen. Eller strand och strand var väl att ta i och ljuga. Det är en gnutta sandparti vid båthamnen där allt skit från reningsverket tycks samlas. Tamponger, topsar och fendrar.
Men så har vi haft Cryptosporidium också!

Vi gick ner till "stranden" och hämtade den, och det blev genast Molles favoritleksak. Han hade typ inte tid att skita på hela dagen.

Så nu efter en välbehövd dusch ligger han på mattan och torkar samtidigt som han demolerar fendern. Annars hade han varit skitsur, för han har fått för sig att han hatar att bada. Säger man "bada" lägger han sig på rygg och dör.

Tur då vi fann fendern!

Moltas har inte bara jagat boll och förstört saker han får förstöra den här sommaren, vi har ju varit på utställning också!

Ja, bilutställning. Hoting old car meeting åkte vi till sista helgen i augusti.
Med Moltas ställande har det inte blivit någonting. Var lite sugen att ställa honom i Svenstavik i sommar, men hur skulle det gå då man jobbat varenda helg hela sommaren. Samt så känns det inte ett dugg roligt efter sist vi ställde honom, på grund av hans öga. Har alla domare den inställningen trots veterinärintyg känns det lite som att kasta pengarna i sjön.

Många fina bilar skådade vi, och det var många som ville komma och hälsa på Moltas också.

Liten cool bil, eller vad?

Moltas läckrar sig framför fasters Mustang!

Moltas hjälper "moffa" med Fårrrrden (Förra hösten)

Så om några år kanske "moffa" ställer ut sin bil, som för tillfället är både helt utplockad och nedplockad för finrenovering!

Det bästa som måste ha uppfunnits är varken silvertape eller Karlsons klister, utan Textillim.

Vem behöver krångla på med symaskin när det enda man behöver är lite klister?

Har lagat galet mycket kläder med hjälp av just lim.

Och ikväll skulle jag laga mina jeans, men jag kom ju på att jag kunde göra något mycket roligare med dom.

En leksak till hunden. För skulle nu inte något gå laga kan man ju använda det till något annat!

 
Jag har alltså tagit ett jeansbyxben som jag fyllt med både en plastpåse och sedan en tygbit från en t-shirt. Knöt ihop en sida och limmade den andra. Lätt!

Överseriös, men vadå?

Förstöra! Förstöra! Förstöra!

Förstöra! Förstöra! Förstöra!

Nöjd kille som ännu inte lyckats förstöra påsen!

Ingen som ville leka med honom.