När vi ä hos "momma och moffa" under helgerna så lever Moltas verkligen livet.

Han har sin boll, och däcket. När han inte får ha bollen kan han sitta en hel dag och stirra in i friggebodsdörren, för det är där vi måste gömma undan den.

Och när ingen orkar leka längre med det slemmiga däcket han har, ger han sig på släpvagnens däck - för det vet han att han inte får.

Det här med däck, bara för att reda ut det, Moltas ger sig aldrig på bilars däck utan det är bara de på släpvagnen han kan stå (och ligga) och skälla på.

Lycklig hund...

      Olycklig hund...

Hitta hunden!

När vi är i stan är han en helt annan hund. Han sover för det mesta hela dagarna, och börjar härja på kvällarna. Eller när man sätter på tv:n. När han hör det där "klicket" när tv:n startar. Då drar han upp allt i soffan, ben, strumpor, leksaker och ännu fler ben.

Det är när vi kommer till "momma och moffa" om helgerna han blir ett monster.